Mellanrummets möjligheter

Vi, inklusive Iggy försedd med tuggben, slår oss ner i vardagsrummet som ligger i fil mellan biblioteket och designstudion. Paletten består av mjuka grågröna nyanser. Det är vilsamt och inspirerande med inslag av Louise design, andra udda blickfång och jättelika växter.

– Ofta handlar möbelformgivning om att rita stolar, men jag har alltid varit intresserad även av det som finns runt omkring. Jag har designat alltifrån praktiska krokar till en matta som närmar sig konsten eftersom den gjordes till ett galleri. Bredden är viktig och tillför olika dimensioner.

Louise design har ett distinkt grafiskt uttryck men samtidigt en organisk känsla och inte sällan också en hög grad av humor. Funktionen är naturligt- vis central, men hon gräver gärna vidare för att hitta produkternas inne- boende värden, det som bygger en historia som kan utvecklas över tid. Och här finns onekligen en förkärlek för metall.

– Jag växte upp på en gård som hade en smedja där jag egentligen inte fick lov att vara. Men någon gång fick jag ändå komma in och banka på en plåtbit. Sedan dess har metall varit med mig. Det är ett fascinerande material. Hårt och mjukt på samma gång. Man måste forma det på dess egna villkor, utgå från möjligheterna, hitta språket …

Louise tycker om när hennes design når ut, hamnar på ställen som är till för alla och där det är självklart att vara hållbar. Efter att ha designat en del biblioteksmöbler, var steget till lärmiljöer inte långt. Våren 2019 fick hon uppdraget av Sono/Tranås Skolmöbler att formge en möbel där barn kunde ha lite skönt häng och som var flexibel nog att kunna användas både i korridorer och klassrum.

– Vi hade haft en pågående dialog under några år, så vi kände var- andra lite grann. Briefen var öppen och bestod främst av inspiration; ett bildkollage på allt annat än vanliga skolmöbler. I och med att det är väldigt noga att uppfylla alla skall-krav och att den nya produkten måste passa in i det existerande sortimentet, var samtidigt ramverket för designen på förhand klart definierat.

Louise fördjupade sig i vad som händer i skolvärlden; läste studier, besökte skolor och pratade med elever och personal. Hon plockade också fram personliga intryck från sin egen skolgång. ”Ner med fötterna” blev tvärtomparollen.

– Många menar att det klassiska klassrummet är historia och ska ersättas av arbetsstationer. Jag tror att verkligheten ligger någonstans mittemellan. Därför behövs en möbel som bjuder in till olika sorters verksamhet, allt från en presentation till lite skönt häng.

Tack vare att hon kände till Sono/Tranås Skolmöblers förutsättningar, styrkor och ambition, kunde skisser presenteras snabbt, redan i början av sommaren.

– Designprocessen var rakt på sak. Det kanske låter torrt, men när det gäller rör så måste man strikt förhålla sig till vissa radier. Formspråket styrdes därför av materialen och användningsområdet. Sedan gäller det som alltid att få till samspelet mellan delarna, ytorna, luften, proportionerna och funktionen. Att skapa en fungerande helhet är som att lägga pussel. Och så måste designen helst vara modulär för att kunna utvecklas.

Vanligtvis bygger Louise fullskalemodeller i kartong. Tack vare ett nära samarbete med Tranås Skolmöblers konstruktörer, som förvandlade hennes 3D-skisser till produktionsritningar, blev istället Sara-serien direkt prototyp. Louise ser fabriken här i Sverige som en enorm tillgång. Förutom att höga miljökrav och bra arbetsvillkor är givna, är det lättare som designer att lösa utmaningar, göra justeringar och vara med hela vägen från datorn till färdig produkt.

– Vi bockade rören till stommen. Sedan vek jag på plats till kartong för att testa sittytor med mera. Det var ett roligt sätt att jobba, med praktiska hands on-beslut medan möbeln växte fram. Även om materialen i sig är rätt så hårda, ville jag att Sara-serien skulle kännas mjuk.

Resultatet blev en tillåtande och välkomnande umgängesmöbel som först och främst gör mer av det som Louise kallar ”mellanrummen” som finns i skolor, alltså alla viktiga platser där elever samlas, möts och umgås i friare former. Sittytor finns på olika nivåer och man kan även sitta eller stödja sig utåt på ryggstödet, vilket skapar en social känsla i förhållande till övriga rummet. Den öppna konstruktionen ger ett luftigt intryck och gör det lätt att städa.

– Efter att ha suttit i en skolstol, hur bra den än är, vill elever ha något helt annat på rasterna. I Sara-serien får man sitta som man vill – den tål hur barn och unga är. Och för den som ska inreda, har mitt mål varit att det ska vara enkelt och kul att jobba med den och skapa det rumsliga.

Sara-serien består initialt av soffa och bord/bänk. Modulerna kan dess- utom byggas upp som en scen, flyttas in i klassrum eller bilda ett rum i rummet. Louise svaghet för tydlig och användbar design är definitivt en styrka. Iggy håller med.